…med en fråga ifall vår förening kan verka för att en fullt utrustad hästklinik med möjlighet att genomföra buköppningar vid allvarliga koliktillstånd, kan etableras i Norrland.

Frågan hade aktualiserats av den kolik som drabbade From the Mine för några månader sedan då hela Travsverige höll andan och alla tummar för den lilla grå krigaren. Catarina Norqvist hade fått förklara hur en resa på drygt 60 mil från Umeå till Uppsala med en så sjuk häst, var alldeles för riskabel och därmed blev alla påminda om hur långt hästarna i Norrland har till en klinik som har möjlighet att buköppna.

Varför är det så här? Varför finns ingen akutsjukvård för hästar i Norrland? Om du råkar vara hästägare i Gällivare, blir det dessutom över 100 mil enkel resa till Uppsala och även om både Sundsvall och Boden har schemalagda kirurger på besök, så kan en hästägare aldrig räkna med att få hjälp vid akuta operationer. Och definitivt aldrig om en buköppning behövs.

Vad krävs för att våra hästar ska få åtnjuta samma service som i södra Sverige?

Frågan gick till några av landets mest kompetenta och erfarna kirurger, vilket resulterade i en telefonintervju med Bengt Ronéus och ett utförligt mail från Bengt Johansson. Ingen av dom såg finansiering som det största problemet, utan snarare hur vi skulle kunna behålla kompetent personal till en sådan klinik i Norrland. Detta problem har i sin tur sin grund i vårt magra hästunderlag. Vi har helt enkelt för få hästar i Norrland.

Buköppningar är speciellt krävande när det gäller både personal och kostnader, då eftervården av en opererad häst exempelvis kräver övervakning dygnet runt i några dagar. Långt ifrån alla hästar överlever ändå och till syvende och sist kan det komma att handla om pengar. Man får räkna med att en buköppning går på ca 100 000 kr och även om försäkring finns, blir det en stor kostnad för hästägaren.

Läs hela mailet från Bengt Johansson (länk till anan sida)

Linda Wikström, Evidensias affärsområdeschef Häst, håller med övriga talare om att det är kompetensen som är det största problemet och det gäller även södra delen av landet. Hon berättade att det är en extremt stor utmaning att försöka rekrytera kompetenta kirurger med lång klinisk erfarenhet, vilket är nödvändigt vid avancerad kirurgi som t.ex. buköppningar vid kolik. Trots välutrustade kliniker i södra Sverige, tvingas hon försöka rekrytera utomlands.

Vår största utmaning är alltså tillgången till adekvat kompetens enligt Bengt, Bengt och Linda. Ronéus tyckte ändå att vi borde höra med de veterinärer som redan är verksamma här och på plats. Skulle de vilja ingå i ett kirurgteam? Skulle de kunna? Frågan gick till några av våra lokala hästveterinärer.

Jag fick ett utförligt mail av Ditte Vemming som resulterade i ett nej… ”Jag har assisterat ca 40-50 kolikoperationer och det är tillräckligt många för att veta att sådana ingrepp är ytterst komplicerade och så pass riskfyllda att jag aldrig skulle våga ge mig in på det själv.”

Läs hela mailet från Ditte (länk till annan sida)

Även Maria Conradsson backade inför den tänkta uppgiften och menade att det blir för få fall för att kunna upprätthålla kompetens och locka kompetent personal. ”Jag varken vill, eller kan, ta på mig något sådant. De fåtal buköppningar jag varit med på ligger ett tjugotal år tillbaka.”

Det är hårt att vara norrlänning… Om någon har en nydanande lösning eller ett innovativt förslag som kan göra hästägandet i Norrland mer tryggt – hör av er till föreningen!